Svart som synden

...blev mitt senaste loppisfynd.

För att matcha vår nya tapet valde jag helt sonika att måla om det i högblankt svart.

Mest nöjd av alla är ändå Lillebror som har upptäckt att skivan går att snurra på. Jag undrar förresten när min iver dämpades över att utforska allting?




Sakta men säkert svänger nu intresse och tycke för färger och mönster här hemma. Förvisso är det ingenting nytt med det. Stagnation har aldrig karaktäriserat mitt inredningsintresse.

jaaa, det är mycket möjligt att den svarta målarburken åker fram fler gånger innan vintern övergår i vår...

Och neeej, för mig är det inte ett tecken på att jag inte har trivts med hur saker och ting har varit tidigare. Snarare ser jag det som ett ständigt pågående och lekfullt utforskande av färger och former... ;-)

So long



Tapetsering: check!

Jag måste bara få visa vad mitt allra senaste arbetsil resulterade i. Jag är ärligt talat jädra nöjd.

Ni vet den där känslan då man smyger omkring och gör sig onödiga ärenden bara för att få titta och njuta en gång till...

Ett par våder tapet, och några löpmeter smyglist senare ser det nu ut så här på vår mellanvåning.




Vårt radhus har en minimal hall. Den skymtar just till vänster i bild, bakom väggen mot köket. Tapeten är som sagt uppsatt i trapphuset.

Nu skall jag koka en kopp kaffe och lägga upp fötterna högt. Sambon jobbar hela långa ledigdagen idag igen, och jag mitt smartskaft vaknade halv fem...

Jag önskar en en fortsatt sköndag ;)



Småfolk

Ett år har gått sedan vår mysgubbe valde livet och oss (klicka för att se tår på en nyanländ rackare).

Just nu sover han gott i sin säng och ingenting i världen kan hota, annat än möjligen växtvärk eller en och annan mardröm.


Bilden är tagen i somras på semstern. Han ligger nedbäddad i ett mycket välhaft 70-talspåslakan och åker en omsorgsfullt målad skrinda.

Jag vet inte om småknattar kan semesterslappa. Förmodligen är det ett normaltillstånd i den åldern.

Sov gott!



Tillbaka på ruta ett!

Lampor är ett bekymmersamt kapitel för mig. Jag gillar att dra hem gamla eländen som kräver mer omvård än vad jag egentligen mäktar med...

Härom dagen beslutade vi att satsa några slantar på riktiga och hela lampor. Meeeen, innan kvällen kunde jag dock konstatera att jag återigen var tillbaka där jag hade börjat morgonen. Bortsett från den som helt sonika brann, gick "den här gamla favoriten" av!




Dagen har således ägnats åt att reparera eländet. Det var inte heeeelt tvärenkelt kan jag meddela, och jag är ännu inte i mål. Bara på dåligt humör. Snesur tror jag beskriver mitt nuvarande sinnestillstånd ganska väl.

Sambon? Ho-ho? Du behöver inte ha så brådis hem just idag...

Vi ses en ljusare dag.



Kvitter i skatboet

Visst låter det trivsamt? Tänk att mötas av rofyllda ljud på vägen mot morgonkaffet. Inget trött surmulet morgonmummlande här inte. Nix!

Vem försöker jag lura...?

Nä, sanningen är den att jag har sökt efter en tapetsnutt till en liten del av vårt trapphus, och jag har fallit hårt för tapeten kvitter (jo, vi är faktiskt överens den här gången!). Jag gillar de mustiga färgerna och tror att den skall bryta läckert mot allt det gamla, rena och snälla här hemma.



Till saken hör dock att jag inte är någon stortapetserare...så ni får hålla era tummar mot slutet av veckan då det är dags!

För övrigt har min frånvaro handlat om uppkopplingsbekymmer. Nu är det dock löst och jag slipper stirra dag efter dag på en gammal lagrad kopia från aftonbladet.se, daterad förra söndagen.

Nej, nu är det hög tid att släpa ned mitt senaste fynd i källaren för make-over (innan jag somnar). Jag återkommer om det en annan dag!

Ha det bra!



Bara ett litet hej...

...från mig i dårhuset :)

Jag har precis varit och storhandlat med mina trollungar. Det är alltid lika spännande att se hur det slutar.

Med båda barnen med blir veckohandlingen till en slags balansakt mellan uttråkade småttingar, alltför påhittiga diton, smygande hunger i småmagar, yttepytte kissblåsor, varma ytterkläder och så då den där tickande klockan som alltid tycks ha alldeles för brådis!




Idag gick allt utmärkt till dess att vi kom fram till fruktavdelningen. Lätt svettig hör jag hur lillan gastar GOOOOORIIIIILLAAAAPUUUUUNG!

Någon påhittig person i släkten har lurat i henne att frukten på bilden är just en sådan. För en 4-åring är det naturligtvis det roligaste ordet i världen att få klämma till med.

Nu skall jag nacka odågan som införde ordet i lillans vokabulär. Därefter skall jag luta mig tillbaka och avnjuta min kaffetår...

Sköt om er!



Bara vanlig vansinnesvardag...

Tvättberget tar sats och anfaller - om och om igen. Att det bara orkar...!?

Dammråttorna håller sig borta allt kortare perioder. Kan det bidra att Lillebror numera går dagarna i ända och grejar och stökar ÖVERALLT?

Själv kastar jag mig mellan kylskåp (som Lillebror givetvis har lärt sig öppna), kökslådor (som ju av praktiska skäl inte går att ha säkrade HELA dagarna), telefonjacket (som han sliter ut varje gång hans svajar förbi), frysen, de gamla skåparna (som jag bara inte vill förfula med praktiska stängningsanordningar)...och ja...ni förstår kanske?

Jag undrar om den stundande sinnesförvirringen syns utanpå eller om jag faktiskt lyckas dölja den inom mig?

Som ni förstår är simultankapaciteten under maximal prövning nu en tid. Sambon avrundar sina doktorandstudier och dyker ofta upp när ungarna doftar gott i sina respektive pyjamasar, alternativt sover sött...Jag har dock full förståelse för vad han pysslar med eftersom jag har gått igenom samma vansinniga utmaning tidigare. Man kan kanske kalla det pay back time...




Nåväl, det är tyvärr inte riktigt i dessa tider som kreativiteten får utrymme...jag erkänner att det känns ganska trist emellanåt, samtidigt som jag faktiskt njuter en del av den här hysteriska tillvaron.

Nu sätter jag punkt och önskar er en skön helg!

PS - jo just ja, bilden föreställer en förskoleväska. Tanken är att den skall forsla blöta strumpor, fläckiga tröjor och en och annan Polly Pocket tvär och åter mellan hem och förskola. Lite roligare än en plastpåse! Väskan syddes sent i går kväll av en liten stuv. Jag gillar tyget för mycket för att det skall ligga till sig i skåpet till dess att det blir omodernt...



Hallhyllan är färdig!

I somras la jag som bekant rabarber på en gammal konsoll vid ett av stans fallfärdiga ödehus (se här) . Lite senare fick den agera förlaga och inspiration till en hallhylla.

Tyvärr är beslysning och ljusinsläpp knappt så bildkvalitén blir därefter...




Nu skall jag gå och snyta mig - igen. Det är en seg höstsnuva som har kopplat sitt grepp om mig. Tack och lov hörs dock inga grymtningar. Tydligen skäller jag mest. Om man får tro sambon...

Trevlig helg!



Pink ladies

En mycket modig donna skrev en rad till mig och uttyckte önskemål om en luva till sig själv. Här ligger den ligger färdig på bordet tillsammans med ett par mindre modeller avsedda att värma små barnöron.





I övrigt står sängbygget stilla ett par dagar. I stället ägnar jag mig åt att laga hålet i parketten efter att lillen släppte 3-kiloshanteln från övervåningen och utför trappen. Gladast var lillen.

Babygym har fått en ny innebörd för mig.

Sköt om er!



Bygge pågår...

Lillan växer ifrån oss och vi hinner inte med! Plötsligt känns hon bara så stor. Jag antar att vi vackert får vänja oss vid den känslan. Dessvärre...

För att slippa undan lillebrors numera ganska oförutsägbara, snabba och omfattande räckvidd beslutade vi oss för att skapa ett nytt rum till henne. Lillebror ärver det gamla och vi håller tummarna för att något av magin skall stanna kvar i rummet trots att solen i hans liv flyttar vägg-i-vägg.

Några av er har efterfrågat bilder från bygget. Här kommer ett garanterat osminkat bildbevis på vad pensionären och jag har för oss.



För att utnyttja rummet maximalt byggs garderober ihop med en loftsäng. In under skall skrivbord och en platsbyggd bokhylla ta plats.

Riktigt hur det hela slutar får vi helt enkelt se. Jag tar en andpaus och hämtar kraft för att genomföra det sista.

Sköt om er!



Någonting personligt?

En alldeles speciell mormor blir 65 år idag. Frågan är bara hur man firar en mogen donna som anser sig ha allt hon behöver och endast har skrivit friska och utvilade döttrar på sin önskelista?

Eftersom hon gillar att gå evighetslånga promenader och anser att ruskväder är härligt, har jag försökt mig på att sy en regn- och ruskhatt.




[Mörk bild och motljus? Jo tack. Dock är bilden klick- och uppförstoringsbar om man vill se vad den riktigt föreställer...egentligen.]

Hatten är sydd i en mjuk variant av en vaxduk från Olssons Stuvar och inuti är den fodrad med ett hallonfärgat tyg.

Hoppas nu bara att den passar knoppen. Och att det inte regnar in...så mycket :)

Sköt om er!



Maximalt kaos!

Ja så rörigt som vi har det just nu tror jag inte vi har haft det någon gång tidigare.

Allt tog fart i och med att barnen skulle byta rum och jag planerade därmed ett litet, liiitet bygge. Under den gångna veckan pågick inte enbart det intensiva byggnadsarbetet (som spred såväl såg- och slipdamm som miljarders verktyg). Nej, jag kom även på den goda idén att flytta tunga gamla möbler mellan olika rum.

Allt gick jättebra ända till dess att jag insåg att sambon blev utan sock- och kalsongbyra. Åter igen (det är inte första gången som jag har rationaliserat bort just hans förvaringsmöjligheter)!




Allt jag önskar just nu är att få lägga mig ned och stanna av både ben och tankar. Bara en liten stund så skall jag återställa och slutföra allt påbörjat.

Ok, handen på hjärtat. Det är jäkligt skoj att röra till det emellanåt!

So long



Pensionärsuthyrning

Finns det någon sådan i era trakter? Nyblivna pensionärer som kommer och jobbar så snart man lyfter luren och formulerar en önskan?

Här kommer de inte bara på momangen - de jobbar dessutom gratis! Det är nästan så att man undrar hur det står till...




Härom veckan hintade jag om att jag inte hade plockat nog med lingon. Nu har jag syltat in 10 nya burkar. Och i skrivande stund borras det frenetiskt uppe på vinden. Det är den där pensionären som är här igen. Det byggs en ny kojsäng till lillan...

Telefonnumret till uthyrningen? Nix - tyvärr!



En god fisketur

Är det min turdag, undrade jag när jag för en tid sedan promenerade förbi loppisen och fann 50%-skylten i fönstret?

Om jag nu skulle ha riktigt tur skulle de gamla skolplanscherna hänga kvar. Ibland glömmer folk att lyfta blicken, och så vitt jag kunde minnas brukade planscherna hänga på ett rätt så säkert ställe: högt! De har dock varit allt för dyra för min numera rätt så nätta föräldrapenningsinkomst, och därför har jag tidigare enbart stannat upp för att önska och titta...



Det var en leende mamma som styrde både kung David och två skolplanscher hem i vagnen. Också den nyfikne sonen sken upp i och med att han fick möjlighet att detaljstudera såväl spättor som lakar - i ett nära studium (läs; upptryckta i fejset...).

Nu skall de upp på väggen i vårt ekande trapphus!

So long





Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tick tack...

Tanten-tanten la ut den gamla långklockan på blocket eftersom den plötsligt hade slutat fungera. Priset var 0 kronor. Det är då det spritter till i den gamla skrotådran och man agerar ursnabbt.

Hängde ni förresten med? Bra.




Väl hemma gick den igång på första försöket. Den tickar nu mjukt och hemtrevligt i vårt kök.

Tycker jag. Sambon suckar än en gång djupt över avsaknaden av poppighet här hemma.

Äh, vad förstår väl sig förresten han på sådant?!

Poppigt och poppigt...? Mutter...





Läs även andra bloggares åsikter om , ,

KAOS!

Lillan pratar med svärmor och avslöjar att jag sitter och syr.

- Vad syr du?

- Ett kuddfodral av en stuv.


Så långt höll sig arbetsinsatsen inom rimliga gränser. Problemen började när kudden kom på plats. Det behövdes en matchande kudde.

Kuddarna medförde i sin tur gardinbyte. Skulle jag förresten inte bara kunna ha en gardin vid balkongdörren i stället för vid fönsterna? Ja, vilket toppenidé! Hm...då måste jag i och för sig korta av gardinstången och sätta foder runt fönsterna för de skriker eländigt 70-tal, naket och foderlöst. Jo men det blir bra.

Gardinen får bli tyget som hänger i hallen som draperi. Men vad skall då hänga där? Jo just ja, den där 5-meters möbeltygbiten för 64 kronor från Olsson stuvars vansinnesrea blir ju perfekt...

Ja ni förstår kanske?

Och allt började med den inspiration som den här bilden (från www.inmyhouse.blogspot.com) orsakade...




Tack gode gud för att det är helg snart!



Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-symaskin...

...går varm och en viss låt som spelades på radio har olyckligtvis lyckats etsa sig in i evighetsminnet hos mig! Kan ni gissa vilken?!

Nåväl. De där hjälmarna får låta vänta på sig ännu en tid. Det blev vändsydda toppluvor i stället! Tajta och med lite avslappnat häng längst upp. Luvorna står sig mycket väl mot ruggigt höstväder och ihärdig vind...

Till det sydde jag en matchande liten haklapp. Lillkillen jobbar fram tänder nu och det produceras därmed en hel del som behöver sugas upp.




Haklappen är vändsydd i vit frotté och går att tvätta i 40 grader.




svårt att fota en busig lillkille!

Jag har sytt upp två set (grön luva + rödgrönblommig haklapp och blå luva + blågrönblommig haklapp) för småbarn upp till 1.5 år.






Skriv en rad till mig på: lillaskatan@live.se om du känner någon som har kalla öron...

Till dess att vi hörs igen - sköt om er!





Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Höst

Idag är det en riktigt underbar höstdag! Solen skiner, och det är alldeles lagom kallt ute. Lillen ligger på baksidan och sover och jag har precis torkat golvet efter ännu ett avslutat matpartaj a la 10-månaderskis.




Nu skall här inmundigas ett par droppar kaffe. Därefter skall jag försöka rita upp ett mössmönster för en liten rackare. Jag hoppas att det kan bli en variant av en sådan där klassisk hjälmmössa. Även nya dreggelscarves vore ett bra tillskott till gossgarderoben!

Nåväl, vi får se hur det går. Kanske blir det någonting som går att använda, kanske blir det bara en stunds avkoppling då jag får aktivera hjärnan en stund.

Jag önskar en fin dag!



PS - Tack för all respons på knoppbrädorna! Jag svarar per mejl under dagen!



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Färdigt för leverans: knoppbrädor!

Här ligger två av fyra knoppbrädor och väntar på sina nya mottagare. Om du är intresserad av att bli en av dem är du välkommen att mejla mig på:

lillaskatan@live.se





Brädorna är målade i vitt och mörkt brunt samt behandlade för att se gamla och charmigt nötta ut. Knopparna är täljda för hand och därmed är ingen bräda den andra lik.

Skriv gärna en rad om du är intresserad. Först till kvarn gäller...

So long!





Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Mental vila?

Den här sommaren har varit lite speciell. Eftersom vi har blöjbarn i huset sedan några månader tillbaka, har tiden för mental vila varit i det närmaste obefintlig. Trots sommar, trots så kallad semester. Oavsett vart vi än har befunnit oss har det hela tiden funnits vardag, tider och rutiner som har väntat och som har rutat in dagen. Och natten. Ja, ni som är mitt uppe i det vet vad jag talar om. Ni med gott minne och som inte nödvändigtvis väljer att romantisera allt vet också ;-) Det är en motsägelsefull tid - fylld med såväl underbara som fan så jobbiga stunder!

Kanske är det just i en sådan fas av livet som det är extra viktigt att njuta när man väl får chansen. Eller snarare, kanske är det just då som man verkligt uppskattar det njutningfulla i olika situationer?




Nåväl, en av sommarens pärlor som jag bär med mig in i höstmörket är utflykten till det gamla bruket i Olofsfors. Vid vårt besök var samtliga av hantverkarna på plats och verksamma i sina små stugor. Och inte gjorde det saken sämre att solen sken och att vattnet dånade fram i den lilla ån efter föregående dagars häftiga skyfall.

Där och då fick jag en stunds mental vila. Klockan gick märkligt fort (helt enkelt fel försökte jag övertyga sambon som väntade med övergrillad middag och befogat bister min), och risken finns att jag nog surrade sönder såväl snidarkillen som den unga trevliga keramikern. Kul för mig! Ha-ha...

So long!





Läs även andra bloggares åsikter om , ,